Varför

Är det så svårt att bara ställa frågan hur vi mår? Varför är det så svårt att fråga om vi vill ha hjälp? Varför är det så svårt att bara komma å hälsa på? Varför är inte jag lika mycket värd? Varför hittad det inte på kul saker med mina barn? Varför lovas det som ändå inte sker? Varför är det så svårt art bara erbjuda? Varför så bråttom härifrån? Varför så fort att hjälpa andra? Är inte mina barn lika viktiga? Är inte min familj accepterad? Är vi inte lika bra, bara för vi är annorlunda? För att vi inte gör som det alltid har gjorts? För att vi väljer vår egen väg? Å faktiskt mår bra i det?
Varför är det så förbannat svårt att säga ifrån? Sätta ner foten, nu räcker det!

Om jag blir farmor skall jag finnas för alla mina barnbarn. Allt kan kanske inte alltid vara helt rättvist, men alla har samma värde. Jag skall alltid ställa upp så mycket jag kan å orkar! Jag skall erbjuda mig, för att det är en förmån att få vara en del i deras liv. För att respekt förtjänar man!